Att arbeta i ett paradis
Halva tiden av EEA-Turkey 12 har gått, halva kvar och jag skulle kunna stanna för evigt. Rutinerna har börjat falla på plats och dagarna rinner iväg. Jag har jobbat med video, hade med en GoPro undervattenskamera från skolan som är något av det roligaste jag någonsin testat. I de senaste experimenten har jag tejpat den på ena foten och sen gått och simmat. Jag har även planer på en utomhusanimation.
Arbetsdagarna börjar klockan nio med “cirkeln” där alla ses och går igenom vad som är aktuellt, sen är det diskussionsgrupp på gården till en gammal kyrka uppe på berget. Lunch klockan ett, fritt arbete, middag klockan sex, mer jobb eller lek och sedan kvällsprogram mellan åtta och tio. Jag och en Jessica hade vårt i tisdags, mycket lyckat.
Gårdagen var dock annorlunda. Vi är nämligen sju personer som lottats ut att tillbringa varsin hel dag på en öde ö 10 minuters båttur utanför hotellets strand, igår var det min tur. Ön syns på bilden nedan. Det enda som finns där är en gammal ruin av en kyrka, ett par getter, kaniner, ett fikonträd och ett oändligt antal måsar som frenetiskt vaktar sina bon. Jag ägnade dagen åt funderingar, skrivande, en promenad runt hela ön, bad och undervattensfilmande.
Tyvärr hade jag besök av både en kajakpaddlare och en fiskare på ön, så känslan av isolation ville inte riktigt infinna sig.
Random åsna utanför platsen för diskussionsgruppen
Min vy för ögonblicket, turkiskt kaffe och internet uppe i caféet vid kvarnen
Inte så fel…
